Fröken Ågren

Noll bollkoll

I går var jag på min allra första "riktiga" fotbollsmatch någonsin – Kalmar FF mot AIK. Jag och K gjorde det till en heldag, eller en halv i alla fall. Hade det gutt i solen vid Kalmar slott och så käkade vi och drack öl på Krögers till tonerna av AIK-fansens berusade brölande. Livemusik när den är som sämst. 

Sedan var det dags! Vi följde strömmen mot Fredrikskans och hittade våra platser, lyckligtvis långt ifrån havets snålblåst. Därefter var det full fotbollsfokus! I sisådär en kvart...  Jag måste verkligen tillhöra den sämsta sortens publik, absolut noll bollkoll. Låt mig demonstrera genom några utdrag ur min och Ks konversation under matchen:

Jag: "Bra jobbat! Eller?"

K nickar och jag känner mig nöjd.

Jag: "Han mjölkar ju, det är mjölkning! Eller?"

K: "Det heter maskning..."

Jag: "Jaaaaa, jaaaaaaaa det blev mål!! Eller?"

K: "Nej, det var offside."

Precis så här var det.. Ni fattar ju. Världens kanske sämsta supporter.

Det jag däremot kan säga något om är att:

1. AIKs fans var fasen så mycket bättre på att hålla igång. Det dröjde inte länge förrän jag själv satt och nynnade "...vi finns överallt, men det gör inte ni, för ni är Djurgårdsjävlar...". En skam som sagt, både som KFF-supporter och som dotter till en nitisk språkvårdare,

2. mannen som satt bakom oss lät fruktansvärt lik den gamle handbollstränaren Bengan Johansson, vilket gjorde hans kommentarer ytterst roliga att lyssna på och

3. någon verkligen borde säga till Henrik Rydström att cykelbyxorna försvann med 80-talet.

Henrik Rydström, med Sveriges kanske tajtaste shorts.

med den träning du kommer att få tror jag att du kommer att sluta som en perfekt supporter ;)



Jag hittade dock ett fel Sarah och det gäller påståendet om att cykelbyxorna försvann på 80-talet. Du vet väl ändå att modet går i cykler? och dom är tillbaka!

Käre Anonym.

Min fotbollsinkompetens fastställdes tidigt, redan som 10-åring insåg jag, och mitt dåvarande lag, mina begränsningar. Sedan dess har allt vad fotboll heter fått ligga på hyllan.



Vad det gäller cykelbyxans vara eller icke vara, så må det vara så att modet går i cykler, men ta en titt omkring dig, hur många cykelbyxor ser du på stan i dag, modeflugan till trots? Nej, precis... Cykelbyxan är ett plagg utan "cykel" så att säga och ska så förbli.

Käre Sarah, jag lovar att du kommer att se en del cykelbyxor på stan när vädret är bättre. kanske kommer även du att bära detta plagg tids nog. du kankse bara är lika sen som du var med att måla tånaglarna;)



Puss o kram på dig!

Cykelbyxor hade jag på 80-talet, då det var tufft (och mina lår var smala). NU skulle du aldrig se mig i ett par cykelbyxor, det kan jag lova.

Målade tånaglar däremot, det har jag stenkoll på, tack vare en viss bossig vän som skäller på mig....

Jag maste saga att cykelbyxan i NZ blomstar... Alla har cyklar med "full gear" till jobbet. Tank dig detta: Du sitter morgontrott och javlig utan nagot kaffeintag whatsoever och 10 av personalen gar forbi med inte bara cykelbyxor och stor T-shirts a la 80'tal utan en full lycra body suit dar mannen visar hela paketet och sager - Good Morning How are you today?

I borjan tittade jag ner men jag har borjat se fram emot och uppskatta den biten av morgonen. Bring on 8 am! Man lar kanna sig chef pa ett helt annat satt. Jag tror jag skulle veta storleken pa de flesta man pa mitt kontor. Hurra for cykelbyxan!!!