Nudist? Javisst!
Jag förstår inte hur det går till. Man börjar dagen med att ägna rejält med tid framför spegeln. Man ser till att kläderna matchar någorlunda och sitter hyfsat bra - inga valkar syns utan istället skymtar något som man skulle kunna likna vid kvinnliga former (något jag personligen lider brist på). Sedan beger man sig nedåt stan, på cykel eller i marschtakt spelar ingen roll för oavsett färdsätt är det här det märkliga sker. Kläderna som tidigare satt som en smäck, har helt plötsligt börjat glida upp och kasa ner och visa allt det där man kämpat för att gömma! Väl framme vid affären (vilken affär som helst går bra, men det är framförallt klädaffärerna med helfigursspeglar man ska passa sig för) ser man ut som sju svåra år. Och ett förbannat hårt nödår. Plötsligt inser man att även frisyren som tidigare låg så snällt mot ens huvud, har anslutit sig till kläderna i revolten mot ens fåfänga. Och hur desperat man än försöker, hur man än piffar och puffar vägrar håret ge upp sin nyvunna frihet och hur man än sliter och drar blir det ingen rätning i klädleden. Till slut står man där, svettig och frustrerad på gränsen till gråtfärdig, med uttöjda kläder, flottigt hår, och ett illrött ansikte efter det resultatlösa sisyfosarbetet. Att fortsätta sin tur på stan efter de där sjyssta kläderna man varit sugen på att köpa, verkar helt plötsligt inte alls lika lockande längre... Insikten att det de facto inte finns några sjyssta kläder alls, utan att alla kläder är onda, slår en som en våt handdukssnärt i ansiktet. Jakten på den Heliga Graalen, det ultimata klädesplagget, känns lika omöjlig som en skidtur till Tomtefar på Nordpolen (inte norra Polen...). Med betydligt tyngre steg beger man sig sedan hemåt, för stunden nedslagen, utan att för den skull låta sig nedslås, och uppgiven men utan några som helst intentioner på att ge upp. Nästa dag, utvilad och optimistisk, intalar man sig själv likt så många dårar till män (för det har historiskt sett alltid handlat om män) gjort sedan urminnes tider, att gårdagens nederlag inte alls innebär att kriget inte är förlorat utan att idag, idag kommer jag att lyckas! Från djupet av mitt hjärta vill jag bara säga till alla er Napoleanskt tjurskalliga och envisa klädivrare: Ta det som en man (varför män tar det, vad det nu än är, bättre vet jag inte), släng era bojor till kläder och möt den nakna sanningen – nudisterna har haft rätt hela tiden! Varför slänga pengar på att vara påklädd, ful och förbannad när man kan vara naken, fulare men lycklig alldeles gratis?