Fröken Ågren till er tjänst!
Fröken Ågren. Eller Fröken Ångest om ni så vill. Jag anser mig vara ångesten personifierad i mångt och mycket, så vad ska jag skriva om nu när jag är förhållandevis lycklig? Det finns väl ingen som vill läsa om allt underbart som händer i någon annans liv? Nej, misär och fördärv, DET vill man läsa om! Hur skulle annars skvallertidningarna kunna gå runt? Och vad skulle pryda kvällstidningarnas löpsedlar?
Men visst, det är klart att det fortfarande finns saker jag har ångest över, trots lycka och allt, konstigt vore det väl annars? Ångesten handlar i och för sig mest om hur jag ska kunna fortsätta göra alla saker som gör mig lycklig, nu när jag inte har några pengar. För dummare är jag inte än att jag inser att pengar har sitt värde och att detta värde snabbt kan kopplas samman med kostsamma ångestdämpande aktiviteter (eftersom dessa aktiviteter sannolikt är olika för olika människor, väljer jag här att inte definiera min syn på dessa, men så mycket kan jag säga att de aktiviteter jag tänker på är fullt lagliga och fullkomligt harmlösa för alla, utom, i vissa fall, möjligtvis för mig själv…).
Så vad göra? Leta upp ett samhälle vars hela ekonomi bygger på byteshandel för att kringgå pengarnas oerhörda inflytande över mig som person och min ångest? Hur lockande det än låter så känns inte detta som något vettigt alternativ på grund av två anledningar:
Men visst, det är klart att det fortfarande finns saker jag har ångest över, trots lycka och allt, konstigt vore det väl annars? Ångesten handlar i och för sig mest om hur jag ska kunna fortsätta göra alla saker som gör mig lycklig, nu när jag inte har några pengar. För dummare är jag inte än att jag inser att pengar har sitt värde och att detta värde snabbt kan kopplas samman med kostsamma ångestdämpande aktiviteter (eftersom dessa aktiviteter sannolikt är olika för olika människor, väljer jag här att inte definiera min syn på dessa, men så mycket kan jag säga att de aktiviteter jag tänker på är fullt lagliga och fullkomligt harmlösa för alla, utom, i vissa fall, möjligtvis för mig själv…).
Så vad göra? Leta upp ett samhälle vars hela ekonomi bygger på byteshandel för att kringgå pengarnas oerhörda inflytande över mig som person och min ångest? Hur lockande det än låter så känns inte detta som något vettigt alternativ på grund av två anledningar:
- Jag är tveksam huruvida ett sådant samhälle fortfarande existerar någonstans i världen och om det gör det så har jag ändå inte råd att ta mig dit (förbannade fattigdom!).
- OM jag nu skulle ha råd (och ork) att hitta detta samhälle och sedan bosätta mig där, tvivlar jag starkt på att detta samhälle skulle kunna erbjuda mig de ångestdämpande aktiviteter jag är ute efter (främst p.g.a. att en sådan "aktivitet" bor i Malmö och är lika pank som en annan och därför inte skulle befinna sig i samma icke-monetära samhälle…)
Så summan av kardemumman är att jag helt enkelt får sitta där jag sitter, lycklig men med ångest över hela den ekonomiska biten, medan ni, mina kära vänner, kan sitta hemma framför era datorer och gotta er åt att den här donnans lycka inte är total och fullständig, utan även den befläckad med ljuv, härlig och alldeles underbar ångest.
Jan Stenmark vet
