Avguda mig gärna, avbilda mig och dö
(Nej, jag påstår mig inte veta någonting. Jag är varken vidare insatt i Koranen eller islam, så om något av det följande inte skulle stämma, rent faktamässigt sett, så beror det alltså min rena och skära okunskap. Och det här är inte ett försök till ett inlägg i den pågående debatten om Jyllands Postens ”göra rätt, göra fel”, trots att jag inte kan neka till att det finns tydliga kopplingar till densamma. Dock vill jag påpeka att så vitt jag vet kan den här tanken ha poppat upp i vilket fall som helst. Den kan mycket väl ha legat latent i min hjärna och bara väntat på det rätta tillfället att dyka upp och känt att nu, just precis nu är det dags. Och därför vill jag heller inte ge JP vidare mycket cred alls för att denna text kom till. Det som följer är en reflektion, gjord av MIG enbart, och ingenting annat.)
Det har rätt tydligt visat sig, under de dagar som gått, att det inte är ok att avbilda Muhammed (alltså den store muslimska profeten, ingen annan töntig, liten wannabe med muslimskt påbrå), trots att detta uppenbarligen måste ha gjorts förut. För rent logiskt sett så kan ju inte det här vara första gången (och garanterat inte heller den sista) som vi får se en bild av någon/något som ska föreställa Muhammed. Jag menar, om killen aldrig har avbildats innan, hur kan vi då veta hur han såg ut? Och om vi inte vet hur han ser ut kan vi ju inte heller säga att något är en avbild av honom, eller hur?
Om jag å det bestämdaste framhärdar att Muhammed såg ut som ett @, då får vi helt plötsligt en ofantlig massa mailadresser som hädar för fullt. Hela Internet borde därmed ses som en enda enorm förolämpning och därmed också bli målet för alla upprörda personers hat (och jag skriver personer för det är inte enbart muslimer som har reagerat, även om de, av naturliga skäl, är en överrepresenterad grupp i sammanhanget).
Till och med en text som beskriver profetens utseende borde ses som en hädelse, ty även texten blir en avbild, trots att en bild sägs säga mer än tusen ord. Att ens skriva namnet vore ett övertramp, då detta i sig kan framkalla bilder i våra huvuden. Säger jag Göran Persson så får åtminstone merparten av oss svenskar en bild i huvudet av hur han ser ut (trots att många av oss helst vill slippa det nöjet). Vilket med högsta sannolikhet beror på att vi alla någon gång har sett GP – om det så är på tv, i verkligheten eller i tidningar.
Men nu vet vi att Muhammed inte såg ut som ett @, precis som att vi ”vet” att alla gudar ser ut som oss (förutom möjligtvis den hinduiska guden Ganesha, som med sin elefant-look verkar ha blivit utsatt för antingen ett radioaktivt utsläpp eller ett ytterst hemligstämplat DNA-försök). Och visst är det konstigt? Fast det är väl som den gamle filosofen Xenophanes sa: ”Om kor skulle kunna göra avbilder av sina gudar, skulle dessa se ut som kor” (om det inte handlade om påtända kor, för då skulle gudarna kunna se ut hur fan som helst. Kanske var det det som gick snett för stackars Ganesha?). Så rent tekniskt sett så påminner vi väl alla mer eller mindre om Muhammed då det sägs att han var en människa och därför också borde se ut som en sådan. Men säkra kan vi i och för sig inte vara, eller hur? Inte på samma sätt som när det gäller Göran Perssons vara eller icke vara. För det finns väl ingen levande själ som kan säga sig ha sett Muhammed nyligen? Och om så mot all förmodan vore fallet, skulle personen ifråga troligtvis inte berätta om det av rädsla för ett av två följande scenarion:
Det har rätt tydligt visat sig, under de dagar som gått, att det inte är ok att avbilda Muhammed (alltså den store muslimska profeten, ingen annan töntig, liten wannabe med muslimskt påbrå), trots att detta uppenbarligen måste ha gjorts förut. För rent logiskt sett så kan ju inte det här vara första gången (och garanterat inte heller den sista) som vi får se en bild av någon/något som ska föreställa Muhammed. Jag menar, om killen aldrig har avbildats innan, hur kan vi då veta hur han såg ut? Och om vi inte vet hur han ser ut kan vi ju inte heller säga att något är en avbild av honom, eller hur?
Om jag å det bestämdaste framhärdar att Muhammed såg ut som ett @, då får vi helt plötsligt en ofantlig massa mailadresser som hädar för fullt. Hela Internet borde därmed ses som en enda enorm förolämpning och därmed också bli målet för alla upprörda personers hat (och jag skriver personer för det är inte enbart muslimer som har reagerat, även om de, av naturliga skäl, är en överrepresenterad grupp i sammanhanget).
Till och med en text som beskriver profetens utseende borde ses som en hädelse, ty även texten blir en avbild, trots att en bild sägs säga mer än tusen ord. Att ens skriva namnet vore ett övertramp, då detta i sig kan framkalla bilder i våra huvuden. Säger jag Göran Persson så får åtminstone merparten av oss svenskar en bild i huvudet av hur han ser ut (trots att många av oss helst vill slippa det nöjet). Vilket med högsta sannolikhet beror på att vi alla någon gång har sett GP – om det så är på tv, i verkligheten eller i tidningar.
Men nu vet vi att Muhammed inte såg ut som ett @, precis som att vi ”vet” att alla gudar ser ut som oss (förutom möjligtvis den hinduiska guden Ganesha, som med sin elefant-look verkar ha blivit utsatt för antingen ett radioaktivt utsläpp eller ett ytterst hemligstämplat DNA-försök). Och visst är det konstigt? Fast det är väl som den gamle filosofen Xenophanes sa: ”Om kor skulle kunna göra avbilder av sina gudar, skulle dessa se ut som kor” (om det inte handlade om påtända kor, för då skulle gudarna kunna se ut hur fan som helst. Kanske var det det som gick snett för stackars Ganesha?). Så rent tekniskt sett så påminner vi väl alla mer eller mindre om Muhammed då det sägs att han var en människa och därför också borde se ut som en sådan. Men säkra kan vi i och för sig inte vara, eller hur? Inte på samma sätt som när det gäller Göran Perssons vara eller icke vara. För det finns väl ingen levande själ som kan säga sig ha sett Muhammed nyligen? Och om så mot all förmodan vore fallet, skulle personen ifråga troligtvis inte berätta om det av rädsla för ett av två följande scenarion:
- Han skulle bli dödad för att ha hädat.
- Ingen skulle tro honom, hur ingående han än kan beskriva profetens utseende för ingen vet ju egentligen hur profeten ser ut. Så vitt de vet så kan han lika gärna ha beskrivit sin granne (som råkar vara en rätt fetlagd herre med begynnande flint vid namn Göran Persson, vars yttre vilket inte alls motsvarar den reslige och virile man av profetlika mått man kan ha förväntat sig).
Förmodligen så skulle båda scenarierna ha inträffat. Fast i omvänd ordning.
Men om vi utgår ifrån att Muhammed nu var en riktig människa, och också såg ut som en sådan, kan vi vidare säga att alla mer eller mindre liknar honom utseendemässigt (i den meningen att vi alla är människor). Detta innebär i sin tur att vi får ett stort problem på mänsklighetens hals – varenda människa blir ju en levande hädelse, en pungspark i det muslimska skrevet och ett oönskat väsen som vi måste göra oss av med. Att leva blir en synd i sig och inte ens som död kan vi sona vårt brott (för lik ser fortfarande ut som människor, åtminstone de allra flesta). Så hur ska vi kunna ta oss förbi detta inte så lilla problem utan att behöva eliminera (att enbart döda räcker av allt att döma inte) varenda människa? Som jag ser det så finns det ingen lösning. Det enda rätta skulle vara att sätta fyr på sig själv, eller ännu hellre, lägga sig i en frätande vätska så att allt försvinner så snabbt som möjligt.
Eller så kan vi helt enkelt acceptera det faktum att oönskade avbilder är något vi alla får dras med, om det så handlar om tecknade nidbilder eller ocharmiga fyllefoton…
Men om vi utgår ifrån att Muhammed nu var en riktig människa, och också såg ut som en sådan, kan vi vidare säga att alla mer eller mindre liknar honom utseendemässigt (i den meningen att vi alla är människor). Detta innebär i sin tur att vi får ett stort problem på mänsklighetens hals – varenda människa blir ju en levande hädelse, en pungspark i det muslimska skrevet och ett oönskat väsen som vi måste göra oss av med. Att leva blir en synd i sig och inte ens som död kan vi sona vårt brott (för lik ser fortfarande ut som människor, åtminstone de allra flesta). Så hur ska vi kunna ta oss förbi detta inte så lilla problem utan att behöva eliminera (att enbart döda räcker av allt att döma inte) varenda människa? Som jag ser det så finns det ingen lösning. Det enda rätta skulle vara att sätta fyr på sig själv, eller ännu hellre, lägga sig i en frätande vätska så att allt försvinner så snabbt som möjligt.
Eller så kan vi helt enkelt acceptera det faktum att oönskade avbilder är något vi alla får dras med, om det så handlar om tecknade nidbilder eller ocharmiga fyllefoton…