Egoföredrag i Retorik A 23/7 2007
(Utan den alltför informativa och utelämnande inledningen)
Mitt livs historia börjar egentligen med min far. För det var han som för ungefär 40 år sedan började snegla på grannflickan. Givetvis dröjde det inte länge förrän hon började snegla tillbaka, för min far är en stålig man, och efter några år hade det unga paret gift sig och skaffat två söner. Min fars högsta önskan var dock att få en liten dotter. Min mor, däremot, hade redan fött två barn och ville hellre ha en hund. Eftersom jag står här i dag kan ni ju alla lista ut vem som vann.
Eller, för att vara rättvis mot taxen Fritte så blev det faktiskt oavgjort.
Som den enda dottern tyckte min far att det var lämpligt att lära mig att meka med mopeder och bilar, medan mina bröder fick sitta hemma och kolla på tv. Min evigt blonda mor, å andra sidan, lärde mig att det är bättre att le, spela dum och få männen att göra allt skitjobb åt en. Jag är tacksam för båda lärdomarna. Som den enda, mycket efterlängtade, dottern i familjen, lärde jag mig också snabbt att bli bortskämd och det är en kunskap som jag fortfarande bär med mig, än i dag, och något som jag ständigt påminner min sambo om.
Redan som barn visste jag med mig att satsa högt här i livet. Som liten flicka var min högsta dröm, liksom så många andra små flickors, att få bli truckförare. Truckförare eller skogshuggare. Lotten föll så småningom på journalistiken och det är därför jag är här, i Uppsala, i dag. Efter mer än fyra års studier, börjar jag förhoppningsvis närma mig min journalistexamen, men om det nu av någon anledning (som min egen lathet), inte skulle funka, har jag, faktiskt, en truckförarutbildning att luta mig tillbaka på. Och det var det om mig.
Tack.
Mitt livs historia börjar egentligen med min far. För det var han som för ungefär 40 år sedan började snegla på grannflickan. Givetvis dröjde det inte länge förrän hon började snegla tillbaka, för min far är en stålig man, och efter några år hade det unga paret gift sig och skaffat två söner. Min fars högsta önskan var dock att få en liten dotter. Min mor, däremot, hade redan fött två barn och ville hellre ha en hund. Eftersom jag står här i dag kan ni ju alla lista ut vem som vann.
Eller, för att vara rättvis mot taxen Fritte så blev det faktiskt oavgjort.
Som den enda dottern tyckte min far att det var lämpligt att lära mig att meka med mopeder och bilar, medan mina bröder fick sitta hemma och kolla på tv. Min evigt blonda mor, å andra sidan, lärde mig att det är bättre att le, spela dum och få männen att göra allt skitjobb åt en. Jag är tacksam för båda lärdomarna. Som den enda, mycket efterlängtade, dottern i familjen, lärde jag mig också snabbt att bli bortskämd och det är en kunskap som jag fortfarande bär med mig, än i dag, och något som jag ständigt påminner min sambo om.
Redan som barn visste jag med mig att satsa högt här i livet. Som liten flicka var min högsta dröm, liksom så många andra små flickors, att få bli truckförare. Truckförare eller skogshuggare. Lotten föll så småningom på journalistiken och det är därför jag är här, i Uppsala, i dag. Efter mer än fyra års studier, börjar jag förhoppningsvis närma mig min journalistexamen, men om det nu av någon anledning (som min egen lathet), inte skulle funka, har jag, faktiskt, en truckförarutbildning att luta mig tillbaka på. Och det var det om mig.
Tack.