Fröken Ågren

Helge Fossmo har, sedan han åkt in på livstid för att ha mördat sin fru (indirekt genom sin barnflicka), fått en massa beundrarbrev av kvinnor. För ungefär två år sen gifte han sig med en av dessa (läs mer om det här). Förutom tankar på hur kul det egentligen är att vara gift med någon som sitter inne, på livstid dessutom, börjar man givetvis klura på vad som egentligen är fel med dessa kvinnor, som dras till hustrumördare? Jag säger så här: Allt är Olle i Bullerbybarnens fel.

Alla minns väl när Olle fick sin hund Svipp? Hunden ägdes från början av den elake skomakaren och var då lika illa omtyckt i bygden som sin vrånge ägare. Men Olle förstod att hunden egentligen var snäll och när han sen fick ta hand om Svipp visade det sig mycket riktigt stämma - Svipp blev en mönsterhund, glad, barnvänlig och exemplarisk på alla vis. Hur många var vi inte som önskade att något sånt skulle hända oss? Att vi skulle vara de enda som verkligen förstod oss på ett djur och att bara vi fick ta hand om det skulle allt bli bra, till och med perfekt?

Jag tror att den känslan finns kvar hos brottslingvurmande kvinnorna, bara det att den har förvandlats till att gälla elaka människor istället för djur. De tror att känner brottslingarnas "innersta väsen" och att det är just de som kan omvända männen till fromma, barnvänliga och exemplariska små lamm.  Om kvinnorna däremot inte hade sett Alla vi barn i Bullerbyn, eller om historien hade fått en annan vändning där Svipp hjärtlöst går till en blodig attack mot Olles lillasyster Kerstin, hade dessa kvinnor kanske tänkt sig för en extra gång.

Så jag säger bara det, allt är Olles fel.