Alla brev jag får är räkningar
När jag var liten hade jag brevvän i Fiskesjö. Det låg 20 minuters bilfärd hemifrån, men kändes ändå långt bort. Lite som i en annan värld. Jag hade ungefär samma känsla i kroppen när jag skrev till henne som jag antar att jag skulle ha haft om hon hade bott i Somalia. Jag hittade henne via Min Häst och det hela var mycket givande på ett "Hej hur mår du? Jag mår bra"-sätt. Sedan slutade vi av någon anledning att skriva till varann, och några år senare började vi på samma högstadieskola. Jag visste vem hon var och jag tror att hon kom ihåg mig också, men är jag tveksam till om vi någonsin pratade med varann. Kanske sa hej någongång så där, på sin höjd.
I dag skulle jag gärna ha en brevvän igen, eller bara någon som skrev något och skickade det med posten. De enda ljusglimtarna mitt postfack får uppleva nu är när jag får min månatliga National Geographic. Annars är det bara räkningar och reklam, reklam och räkningar...
Var hittar man en brevvän i dag?
I dag skulle jag gärna ha en brevvän igen, eller bara någon som skrev något och skickade det med posten. De enda ljusglimtarna mitt postfack får uppleva nu är när jag får min månatliga National Geographic. Annars är det bara räkningar och reklam, reklam och räkningar...
Var hittar man en brevvän i dag?
Kommentarer
Postat av: Lotta Potta
Kanske kan vi borja brevvaxla? Jag bor faktiskt langre bort an bade Somalia och Fiskesjo...
Trackback